Hej,

Vad roligt att iallafall du verkar intresserad av rasen 😉 Får hoppas du kan omvända din sambo. Kanske du kunde ta med honom på en havanaisträff? Var bor du någonstans?

Jag har en bichon havanais, och har träffat en hel del individer 🙂

För att svara på dina frågor då:
**Kan ni kanske försöka berätta varför och vad ni tycker är så underbart med havanaisen?
**- Dom är så otroligt allsidiga och dom blir lite vad man gör dom till, vill man ha en promenadkompis och ha ett lugnt hundliv så är det oftast inga problem. Dom är nöjda så länge som dom får vara med familjen. Samma sak är det åt andra hållet, vill man ha en aktiv hund så hänger dom gärna med på alla aktiviteteter som man vill hitta på. Långa promenader är inga problem, vi kan gå milslånga promenader med våran och han verkar inte direkt trött efteråt.

Min sambo brukar jogga med våran ibland, och Algot klarar lätt 5 km.

Jag skulle inte säga att dem skäller mycket, detta är ju såklart hur man uppfostrar dem. Men jag har varit på flertalet havanaisträffar och blivit så "chockad" över hur tyst och lugnt det varit. Okastrerade tikar och hanar tillsammans och inget gruff eller bråk. Detta tycker jag säger mycket om hur mentaliteten på dessa hundar är. Dom är så himla trevliga till sättet och dom är väldigt charmiga och lite clownaktiga 🙂 Väldigt lättlärda skulle jag säga!

Jag har flertalet personer som träffat min havanais och sagt att det är något visst med honom (får ofta frågan om rasen är sådan, och då brukar jag svara att dem är det) För han är så himla lugn och oberörd av allt runt honom. Det är liksom väldigt lätta hundar att ha och göra med, så himla svårt att förklara. Men ja det är något visst med havanaisen som inte går att beskriva med ord 😉

Hm vet inte mer vad jag ska säga! Du får fråga om det är något du undrar över. Vi svarar gärna på dina frågor här inne!

Håller med #1 i mycket, en fin sammanfattning av rasen. 

Men kan berätta lite om min hund.  

Jag har en tjej och gillar rasen skarpt. Hon orkar väldigt mycket, kan gå långa promenader och följa med och springa/jogga. Tränar agility med henne och hon är väldigt lättlärd och oftast lättmotiverad. Har inga problem med att vara lös även om hon har en del jaktinstinkt. Hon har sprungit efter rådjur en gång men kom tillbaka direkt när jag ropade på henne. Spårar också med henne och det gillar hon skarpt. 

Upplever att rasen är väldigt robust, vissa småhundar kan ha tunna ben och vara lite sköra men inte havanaisen. Har en rejäl kroppsbyggnad och har inga problem med att ta sig fram i svår terräng. 

Min hund är visserligen lite osäker på främmande hundar och kan skälla m.m. men vi tränar på det och hon har blivit mycket bättre. Och har hon lärt känna en hund är det inga problem sen. Detta är ju inget som ligger i rasen utan en helt individuell sak. Men hon är annars väldigt oberörd och lugn när vi tex. är på nya ställen eller i stan. Har oftast lätt att koppla av i nya miljöer så länge jag är med. Hon är väldigt snäll mot alla människor och charmig så blir fort omtyckt. 

Håller henne nedklippt då det blir mycket enklare. Hon blir gladare, vi behöver inte kamma alls lika ofta och hon kan röja runt i skogen utan att det fastnar en massa i pälsen :)

Tack för era svar! 🙂 Som svar på din fråga #1 bor vi i Uppsalatrakten.

Personlighetsmässigt verkar de mysiga! Men känns lite svåra att läsa om när man googlar, hälften älskar dem, och andra hälften är väl - inte lika förtjusta 😉 Antar att det finns rätt många uppfödare och gäller att få bra och seriös.

Men va roligt att du spårar med din vovve #2! De kan jag definitivt försöka charma sambon med 😃 Vi vill ju gärna vara aktiva med hunden och pyssla med typ lite rallylydnad och liknande, fast inte ha det som tvång om ni förstår hur jag menar… Om man jämför med typ pudel känns havanaisen lite mjukare och lugnare också men jag vet inte om det stämmer?

http://www.youtube.com/watch?v=8VyL0SAVQ7s

Här är en söt liten informationsvideo om rasen (på engelska) :)

Mina hananais var otroligt lätt att uppfostra. Han ville verkligen lära och vara till lags. Han älskade barn, bråkade inte med en enda hund, gick långa promenader i skogen med mig och var med överallt där han fick och det var aldrig några problem. Det enda som får mig att tveka att skaffa en ny är att han verkligen hatade att vara ensam. Inga hundar gillar det men han mådde verkligen dåligt när jag jobbade. Det blev bättre när vi skaffade en katt som sällskap åt honom. Men jag tror faktiskt att baksidan med min hananais otroliga lojalitet och lättlärdhet var att han älskade sin familj så mycket att han verkligen led när vi var åtskilda. Men kanske var det bara min hananais som var sådan. Men med undantag av det dåliga samvetet detta gav mig var han en helt underbar hund! När jag blir pensionär blir det helt klart en ny hananais. De är ju dessutom klassade som en av de friskaste hundraserna i Sverige, bara man sköter tandborstningen.

Vi har två havanaiser från mejrams. Helt okomplicerade hundar. Enkla att ha med sig,enkla att lämna hemma. Känner inte igen att dominte gillar att vara själva. Vi hade bara en först i ett år och det var inga som helt problem. Faktum är att när han var drygt 8 mån så var vi i det stall vi hyrde och han sprang runt själv som vanligt(dom här hundarna sticker lixom aldrig från en och har ingen jaktlust eller nåt) så vi åkte hem efter stallet(2km bort) o väl hemma så bara neeeeeej var är nemo!!!! och drog järnet tillbaka, var ju livrädda att han skulle vara överkörd på vägen. Men när vi kom till stallet satt han i hagen i solen och bara tittade på oss :) Vår andra bichon från samma kennel hade lite tasig uppväxt hos sin första familj så uppfödaren tog tillbaka henne och placerade hos oss. Så visst hade hon lite issues. Men efter en tid så var hon hur härlig som helst. Hon o vår andra är som ler o långhalm. Vi har rest med våra hundar, förut fick man ta dom i handbagaget i flygplan. Det har alltid varit så himla enkelt med dessa hundar. Kan absolut inte tänka mig någon annan ras som passar bättre som första hund. Jag har haft en del olika hundar i mitt liv. Jag är själv en "storhundsmänska" egentligen, men de här hundarna är ändå klart enklaste. Dom är ju väldigt roliga också. Dom kan lika gärna leka och busa med dig hur länge du vill, dom tröttnar aldrig och är lättlärda på tricks mm. Ut på långa promenader, vi har då gått längre än 5km , inga problem! Är du däremot en soffpotatis, så går det lika bra. Dom kräver det inte, men dom tycker motion o aktivering är kul! Sen är det väl grejen med hund, att dom ska aktiveras, annars kanske man lika gärna kan skaffa ett gosedjur ;) Vi har katter, stor blandrashund, höns, ankor hästar….och våra hundar bara älskar allt o alla. Dom är nu 9 år och kan få sina tuppjuck ändå såklart, men när nemo var yngre älskade han att leka med katten, dom rullade runt i gräset. Vi har valt att klippa våra hundar, dom är jättefina kortklippta! bifogar bild :) Grejen är att i stall och leriga hagar är j inte så kul med långa pälsen. När vi letade en trevlig liten hund föll vi för bichon i hundboken faktiskt. där stod det att pälsen är lättskött. Det kan jag tyvärr inte hålla med om. Gillar du inte att kamma och föna så klipp dom. Tycker inte du ska byta till annan ras, men väl att klippa ner dom. Fast då får du inte ställa ut. Och det är ju faktiskt kul det också. Men pälsvård är det. Deras päls blir annars väldigt tovig. Ungefär varannan vecka är det bad och föning som gäller och gärna såna silkesdroppar i pälsen för att hålla den mjuk och följsam och icketovig. Sköta tänderna måste man på alla hundar och det är oftast i högre ålder det kommer tandsten. Så pälsvård är något jag vill poäängtera. För jag gillar INTE att kamma o borsta, så det slutade med hoptovade pälsar som bara var att raka ner. På bilden har jag klippt lite mindre kort och kortat ner med sax på huvud o ben och bara rakat själva kroppen. Men nuförtiden så skalar jag hela hundarna :) Dom är fina då med. Och praktiska. Världens gulligaste hundar iaf, som ALLA älskar t.o.m dom som inte gillar hundar gillar dom :) och otroligt vänliga, har syskonbarn som kladdar o har sig hur mycket man än säger till. Dom har ALDRIG bitit någon. Så ett bra val är en bichon. Ja en pudel är mycket livligare och kräver också mängder av pälsvård annars ser dom ut som dom har dreadlocks nästan. Värsta rastafarin. Så vill du ha utan pälsvård är det bara korthåriga hundar som gäller. Tyvärr fäller dom enormt mycket då. JA!! En stor bonus är att dessa hundar FÄLLER INTE!! Finns inte ett hårstrå någonstans! Jag är dessutom allergisk mot hundar men det går bra ändå just pga att dom inte fäller. Däremot vår blandis rottis/schäfer är hemsk, ligger drivor överallt!!! Bichon är en väldigt harmonisk och frisk hundras. Våra är 9 år och ingen av dom har haft den allra minsta lilla krämpa! och pigga o glada är dom, inte ett dugg "gamla" trots sin ålder!

Och så här är dom klippta nu :)