Hej jag har ett problem jag skulle vilja diskutera/ ha hjälp med.

Vi har en bishon havanais hemma sen ca 3 år tillbaka nu. Efter ett år med hunden flyttade jag hemifrån och lät familjen ta hand om den som vanligt. Till en början var jag oerhört intresserad av att uppfostra hunden/ lära den promenera på ett bra sätt, lära den mattider, klippa klor, regelbundenhet osv. Personligen hade jag noll erfarenhet av husdjur men föräldrarna lyfte hur de båda var hundvana sen yngre år. Därav förlitade jag mig på deras kunskaper.

Nu i efterhand har jag under en längre tid lagt märke till att hunden inte ”tas hand om” så bra som jag hade velat. De går sällan på regelbundna promenader, han får mat på morgonen som står framme vilket han sedan ”får äta när han känner sig hungrig” (ungefär kl 17 när folk kommer hem från jobbet). De har länge vägrat klippa hunden, vilket jag och brorsan tjatat om då pälsen inte tas hand om så mycket som det behövs. Han aktiveras sällan, jag är den enda som gör hundtricks eller utnyttjar hundgodis öht (och jag besöker hunden kanske 6 gånger om året). En gång köpte jag med mig ordentligt, riktigt gott hundgodis för familjen att använda vid tricks/uppfostran, vilket de sedan gav till hunden precis som vi äter chips i soffan, alltså helt utan grund.

Vidare skäller hunden på ALLT. Minsta lilla ljud, alla grannar som går förbi, bilar som åker och speciellt andra hundar. Han är omöjlig, vi kan inte gå på en enkel runda utan att möta en annan hund, som ofta är väldigt skötsam. Men vår bishon blir galen, drar massor, skäller sönder sin hals och vill typ attackera. Detta är familjen medveten om och bara rycker på axlarna kring. De har aldrig ens försökt fostra hunden att bli bekväm vid hundmöten. De har aldrig tagit med sig godis på promenad eller ens diskuterat att det eventuellt behöver tränas upp. De bryr sig totalt noll om detta. På köpet använder de också ett stryphalsband, eller ja ett halsband som åker ihop när man drar. Så fort hunden hade växt till sig lite åkte jag personligen till stan och köpte en sele så vi enklare kunde hålla kopplet för att slippa strypa honom vid hundmöten eller andra tillfällen kopplet dras åt. Än idag, ungefär 2 år senare, vägrar familjen använda selen!?!? De argumenterar för att hunden inte alls stryps av halsbandet för strupen ”sitter inte där” eller nåt. Point blev proven för 10 minuter sen vid ett hundmöte och jag lät oss gå med halsbandet. hunden drog, hamnade på 2 ben när jag höll fast hårt så han skulle stanna vid min sida. Det lät förskräckligt. Det va självklart mitt fel eftersom jag höll fast kopplet och istället skulle ”jag låtit hunden va”. Det funkar självklart inte att låta hunden va för då springer han iväg och vi får stå o dra med 5m mellanrum istället. Hunden har även tydligt betingat halsbandet i samband med promenad och han föredrar det över selen. Vilket jag kan tycka påminner om en unge som bara vägrar ha mössa på sig. Han vägrar alltså inte selen, han blir bara lite mindre exalterad när han ser mig dra fram den. Vid promenader med selen går allt utmärkt och han går precis som vanligt.

På köpet lyckades heller inte mina föräldrar lära hunden att klippa klorna. Bara vi säger ”klippa klorna” springer han iväg, han har panik i samband med kloklipp och familjen har åkt till nån klinik där de söver honom och då kan klippa. Tror aldrig de ens använde någon form av godis när de försökte klippa första gångerna, utan endast höll fast honom, klippte för långt så det gjorde ont de första gångerna (vet själv hur de knäppte min cykelhjälm eller klippte mina naglar när jag va liten, totalt värdelösa på att sikta). Och hunden lärde sig självklart detta väldigt snabbt. Vi får inte ens röra hans tassar. Hade jag varit mer erfaren när vi skaffade hunden hade jag självklart gjort allt jag kunde för att lära hunden sånt här, men jag var nyexad från gymnasiet och hade mitt egna liv att ta hand om. Självklart googlade jag fram så mycket information jag bara kunde om hundskötsel och delgjorde med familjen, vilket de var duktiga på att ignorera.

En ytterligare punkt är hur de ger hunden överdrivet mycket människomat. Självklart tigger han när vi äter. Nu när jag inte bott hemma på ett tag har det utvecklats till att han står o skäller vid sidan av bordet så fort vi har middag. Det har blivit överdrivet ouppfostrat. De lägger minitomater i hans matskål för att han ska äta. Han har lärt sig att få människomat. Till en början tyckte jag det va lite ofarligt att ge en gurkbit ibland i samband med ett trick eftersom det bara innehåller vatten. Nu ger dom massor tomater, det går inte en enda dag utan att han får någon form av människomat. Tomater är också både surt o frätande för människor, så inte kan det väl va bra att ge till en liten hund?! När de går bort till mina farföräldrar får han alltid vaniljglass i en skål (vilket jag förstått inte är så farligt) men han får även EN HEL bulle också?? Och tomater såklart.

Rent generellt så är detta en stress i mitt liv. Jag skulle behöva hjälp med hur jag ska hantera det, eller om någon kan förklara att det faktiskt inte är så farligt. Hunden blir inte misskött liksom, han äter, han går, han bajsar och han umgås. Hunden mår väl generellt ”bra” då han inte mår dåligt. Men jag tycker inte det är okej mot hunden att som ägare endast nöja sig med att ”hunden mår inte dåligt”. Som när jag lyfter att dom faktiskt måste aktivt gå med hunden varje dag för hans motion och hälsa, inte bara för att bajsa. Men då har ju hunden ”fått va på baksidan”, ”han springer av sig själv om han vill det på gräsmattan”. Dom är helt omöjliga att nå, så fort jag uttrycker minska lilla åsikt, eller vill hjälpa till, försvarar de sig och argumenterar emot i princip med att ”hunden sköter sig själv”.

Tidigt tuggade han även mycket på soffbordet. Detta gör han inte längre men jag har förstått att det är ett typiskt stress-beteende. Det är inte heller bara jag som uttryckt oro/irritation över detta utan både min partner och min brors partner har påpekat hur ouppfostrad hunden är. Vad bör jag göra? Finns det någon hund-soc att lyfta det med? Kan jag be en veterinär säga några ord till föräldrarna så de lyssnar? För oavsett hur mycket jag skulle försöka träna hunden, skulle det aldrig gå om de andra vägrar göra samma sak. De kunde inte ens lära hunden gå bredvid en på promenader, han går vart han vill och Ville (hunden) vet att det är han som bestämmer i alla givna situationer. Bör jag bara tjata på dom? Köpa en hundbok? Sammanställa en egen hundbok med hundschema? Får jag ”tappa bort” stryphalsbandet?

Tackar för tips och svar, och tack för du läst mitt långa inlägg!