En sund relation
Hejhej!
Tänkte lite på det här med hur olika relationen mellan hund och människa kan vara beroende på olika faktorer. Hur är egentligen en "sund relation"? Är hunden bara ett husdjur, eller en del av familjen?
Det finns ju extremer åt bägge hållen. Människor som är extremt bundna till sin hund på ett personilgt plan, och så de som inte har någon känslomässig relation alls till hunden. Vad tror ni, finns det ett rätt och fel? Eller kan en sund relation se ut lite hur som helst? Vad är bäst för hunden?
Vad tror/tycker ni? Diskutera!
Mvh Johanna
![[Sniff]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag är nöjd med min och Athos relation. Han är min bästa kompis, min bäbis, mitt stöd i vardagen, min träningskompis och världens bästa hund. För mig är det viktigt att man är kompis med hunden och inte ser den som ett redskap för att få status eller liknande. Det är en levande, kännande och tänkande varelse, precis som oss, och ska behandlas med kärlek och respekt.
En sund relation är enligt mig alltså en relation där både hund och människa mår bra tillsammans.
Starta ny diskussion