Det är alltid jobbigt när dom förändrar sig till sitt sätt att vara. Men när hundar är ca 18 mån inträder den psykiska mognaden. Då brukar många hundar testa sina gränser, och framför allt testa husse o matte om vi menar allvar. Det bästa är nog att visa att man menar allvar och inte blir skrämd eller ledsen för att hunden morrar. Låt honom inte ta kommandot utan visa lugnt o bestämt  vem det är som bestämmer.

Joy började morra när man kom åt henne med fötterna. Men vi visade henne väldigt tydligt att " morra åt husse o matte gör man inte". Efter det har vi inte haft några problem. Jag tror att det är viktigt att man är tydlig mot sin hund. Då har dom lättare att begripa att det är ingen ide att morska upp sig.

Nu är Joy ingen stridig hund, så det räcker med att tala i en låg ton till henne. Då brukar hon fatta galoppen. Annars är hon nog den goaste hund jag vet.

Lycka till med busfröet.

Det är viktigt att alltid komma ihåg att hundar är aggressionshämmade djur! Det hör inte till hundens natur att skada vare sig människor eller andra hundar och de undviker så långt det går att slösa energi på aggressiva yttranden. En morrning är en varning, och inte ett tecken på aggressivitet eller någon slags uppstudsighet - att hunden "vill ta över". Sådana teorier är helt förlegade inom etologin idag.

Den vanligaste orsaken till att hundar visar sådana här beteenden är smärta (eller sjukdom) så de bör man utesluta först. Det kan också handla om att hunden sammankopplar en person med smärta. Det behöver inte alls betyda att husse (exempelvis husse nu) slagit hunden eller liknande, utan husse kanske luvade till ordentligt när han borstade hunden och därför morrar nu hunden åt husse. Antingen i de situationer som den sammankopplar med när det gjorde sådär ont, eller även vid andra tillfällen. Eller så kan hunden sammankoppla smärta med borstning och inte just husse och därför morra när han hamnar i liknande situationer.

Jag skulle rikta in mig på att arbeta på kontakten med hunden och att bygga mer på förtroendet mellan er och hunden.

Har du Anders Hallgrens "Problemhund och hundproblem" hemma? Hittade ett avsnitt där som stämde in ganska bra på det ni upplever.

#2 tack för ditt svar, jag har också förstått att han varnar. Han är inte på något vis aggressiv, men vi får ibland inte ta i honom. Men vet inte riktigt varför han gör såhär.

Som du säger ska jag arbeta med kontakten, han är fortfarande VÄLDIGT kontaktsökande. Vilket ju är bra.
Får köpa den boken du nämner också. Har precis köpt boken "Kontaktkontraktet" som du tipsat mig om tidigare =)

#3 Hur reagerar ni när han morrar åt er? Slutar ni ta på honom då eller säger ni till honom?

Tyra har morrat åt mig tre gånger, en gång när det var dags att föna henne efter bad, en gång när vi skulle klippa klorna och en gång när det var dags för borstning. Alla tre gånger sa jag tydligt nej och spände ögonen i henne, visade att jag inte tolerar eller accepterar sånt beteende - sen har hon aldrig gjort det igen..

#3 Jag PM:ar dig angående den boken jag tipsade om! Med Kontaktkontraktet kommer du nog få en hel hög med roliga och nyttiga förslag på hur ni kan arbeta med kontakten, det är en jättebra bok.

#4 har både försökt att säga nej, vilket han annars brukar förstå. Har försökt att ignorera honom och bara köra på som vanligt. Men ja, det hjälper inte. Han har blivit värre sen den andra hunden kommit hit, fast nu under veckan har han varit bättre igen  Knepigt!

#5 Ja gör det! Ja det är ju flera som rekommenderat den boken =) så den tror jag kommer komma till nytta både för Algot och Sigge (Sigge främst, för han är omöjlig) :P