Sindra är mörkrädd om hon inte har någon ljuskälla någonstans. Sen så är hon rädd för olika människor men folkgrupper så är det unga killar, fulla personer, invandrare, småbarn..

När hon var i spökåldern så var det många fler… Nu är det specifika individer och sen några andra grupper..

Eros är rädd för fyrverkerier och åska. Lilla Bosse som vi ser efter ibland är i spökåldern och rädd för typ allt - ljud, barnvagnar, mörker, andra hundar.. Man kommer ingenstans med honom när man är ute och går

Oliver är mörkrädd. Sen blir han rädd om det kommer någon, spelar ingen roll vem egentligen, som går lite konstigt eller ser lite konstig ut. Då blir han skraj. Eller okända hundar som kommer i mörkret.. Allt där det är mörkt egentligen. Det kan vara ett släckt rum inomhus så kan han bli rädd för saker som står där inne.

Här om dagen blev han jätterädd på tunnelbaneperrongen! Det var en stooor reklamaffisch med en bild på en tjej i underkläder. Hon satt på något konstigt sätt och såg väl läskig ut. Han skrek och skällde och försökte backa undan men perrongen är ju smal :P Dock gick det bra att avleda och sedan bara sätta mitt ben framför honom, då nöjde han sig med att morra lite bakom mig.

Nu blir det här lite långt men hoppas någon orkar läsa

Gizmo var i många år rädd för en del folk vi mötte då vi var ute och gick och han gjorde ofta utfall och skällde på dom. Det är bara nu sista året som han i princip helt slutat med sådant. Det händer ytterst sällan numera och bara om han inte är beredd om någon kanske cyklar förbi utan att han har sett personen tidigare än innan då den just möter han. men just det händer oxå väldigt sällan att han gör utfall på det viset.

Han är livrädd för fyrverkerier och att bo i en lägenhet vid högtider är inte så populärt hos grannarna Men numera åker han till stugan med mina föräldrar på nyår och där smäller det inte lika mycket

När han var yngre hade han precis som Sindra lite problem med just invandrare. Han gillar heller inte fulla okända människor.

När han var valp så var han livrädd för min gamla blomkanna för den hade en väldigt konstig form och var skrik-orange. En vän till mig "gosade" med den kannan så Gizmo vågade gå fram och nosa på den och sedan var han inte rädd längre

Gizmo är idag livrädd för grannhunden som bor i trapphuset bredvid oss, (blandras i storlek som en schäfer) den bet han väldigt illa för 5 år sedan. I början vågade han inte ens gå förbi den och jag fick plocka upp han i famnen då vi skulle gå förbi dom. Men det dröjde inte länge förrän han kaxade upp sig och numera tokskäller han och vill fram till just den hunden, vill ge igen kanske? Han hör den då han är inne också. Den hunden skäller alltid då den promenerar och Gizmo känner igen det och tokskäller då han hör den. Han glömmer nog aldrig vad den gjorde med han.

Ni som vill kan se bilder från veterinärbesöket här. Det var andra gången Gizmo blivit biten. Han blev biten som valp (2002) också av en schäfer och då gick det mycket mer illa än denna senaste gång (2004). Jag var nära att förlora han den gången som valp.

Jag tror han är rädd för större hundar numera, för han skäller från balkongen på stora hundar medan han inte bryr sig så mycket om mindre småhundar. Men han har väl en anledning för det, då han blivit biten två ggr av stora hundar. Dock funkar det bra då vi är ute och går då vill han fram och hälsa på större hundar. Han lägger sig till och med på marken för att visa att han inte är farlig, det funkar bra med alla hundar utom just grannhunden som bet han.

Gizmo visar inte att han är rädd genom att gömma sig eller ha svansen mellan benen, jag har aldrig sett han ha sin svans mellan benen faktiskt och han gömmer sig aldrig. Istället springer han dit "faran" är eller där han hör den och skäller som en dåre.

Så jag tänkte ställa en följdfråga:

Hur visar din hund att den är rädd?

#4 Så hemskt att Gizmo råkat ut för det två gånger  Så tråkigt att det ska bli på det viset. Har sett dom bilderna du länkar till förut, och det är ju skrämmande. Förstår att du är glad att du har Gizmo vid liv.

Våran lilla parvel är egentligen inte rädd för så mycket, han gillar inte direkt dammsugaren, men han står bakom den eftersom han ÄLSKAR att det kommer blåst därifrån. Han älskar även hårfönen  Knäppgök, blir alldeles stollig när jag tar fram hårfönen. Då skuttar han och vill att man ska blåsa på honom.

Annars är han lite avvaktande mot framfusiga människor, han märker väldigt snabbt om det är någon han inte gillar. Han hatar tillexempel min storebror eftersom han är allt för framfusig.

Annars är han inte rädd för något speciellt, smällar och sådant reagerar han inte på (vi har ju ett skjutfält, militärläger här i samhället och där skjutar dom och smäller ofta, riktigt högt)
Vissa stora hundar är han rädd för också förresten, men småhundar älskar han. Hanar som tikar, även fast dom skäller och gormar på honom

Så det är skönt att han inte är en räddhare.

Någon annan som vill berätta om sin hunds rädslor eller orädslor går också bra i och för sig.

Missa inte min följdfråga:
Hur visar din hund att den är rädd?

När min hund blir rädd ute får han panik hemåt, det går inte att lugna ner honom men jag brukar försöka gå så lugnt som möjligt hemåt ändå. Om vi är inomhus och ljudet kommer innefrån krafsar han på ytterdörren och försöker öppna och ta sig ut. Om vi är inomhus och ljudet kommer utifrån försöker han gömma sig under något typ köksbordet. Skakar och flåsar gör han också.

#7: Det beror på vad han blivit rädd för. Tycker han något är obehagligt så gömmer han sig hos mig. Typ som förut när han vägrade gå ut med någon annan än mig, så fort någon annan tog upp hans koppel sprang han in mellan mina ben och skyddade sig. Eller som när jag ska raka honom, det gillar han inte, och även fast det är jag som gör det så vill han krypa ihop hos mig ^^

Blir han plötsligt skrämd, en gång hoppade det tex ut en katt ur en buske som han inte alls var beredd på, skyddar han sig också hos mig. Just då var iof min kille ute med honom och Oliver hoppade då helt sonika upp mot hans knä och hoppades på att bli fångad i luften, vilket han blev :)

Blir han .. "långsamt rädd", typ när det är mörkt ute och någon går emot oss börjar han skälla och varna och signalera till mig att nu är det illa! Är han lös brukar han antingen springa rakt emot det som skrämmer honom, stanna en bit ifrån och skälla. Eller så springer han bort från dom och faktiskt även bort från mig - han hoppas nog att jag ska följa med ;) Men långt springer han aldrig, han är lika rädd när jag är ur synhåll nämligen.

Den vanligaste rädslan vi stöter på är "långsamt rädd", så det blir mycket skällande när han blir skraj. Som exemplet där på tunnelbaneperrongen.

Tyra är väl lite småkonstig överlag just nu, men vi har kunnat se lite tecken på vad hon kan vara rädd för.

Höga ljud som kommer från ingenstans, hon rycker till och springer bort en bit för att sedan återvända. Med andra ord kan man inte säga att hon är rädd direkt, men hon blir överraskad - som de flesta hundar blir.

Av någon anledning är hon rädd för plastpåsar. Båda sådana som lämnats ute och sitter i en buske och prasslar men också när någon har en påse i handen och bär på. Då går hon inte nära den, börjar morra och skälla ibland. Vi stannar då och går fram till påsen och då lugnar hon ner sig. It's a work in progress liksom

Tyra brukar morra och/eller skälla på andra hundar som vi möter ute. Speciellt på kvällen är hon morrig mot dem, helst stora mörka hundar.
Men det är konstigt, fär hon morrar på hundar som hon känner också för att sedan gå över till att gny och vilja träffa dem. Hon ser/luktar att det är en hund hon känner men hon bröjar alltid med att morra ändå och sedan börjar svansen vifta och sedan börjar hon gny för att hon vill träffa dem. Så vi vet inte riktigt, men det verkar vara hennes sätt att liksom uppmärkamma att det är en annan hund där, men jag tycker inte att hon verkar rädd varje gång.

Jag ska fundera lite, det finns säkert fler saker som hon är rädd för eller reagerar på som jag inte kommer på nu.

När Algot blir rädd för något visar han det genom att hoppa bort ifrån saken han är rädd för, och så ser man på hans ansiktsuttryck att han är rädd/försiktig. När han var liten och var rädd för andra människor och hundar gömde han sig bakom mina ben, och ville inte komma fram.

Trazy är rädd för fyrverkerier och smällande dörrar :P

Benji är faktiskt inte rädd för nånting än så länge.

Har inte upptäckt någon rädsla hos honom.

vad jag har märkt på min tik är hon lite skygg mot män med keps ibland speciellt om dom närmar sig sakta och inte snabbt lite udda jag vet

#14 Det är inte alls udda utan en av de vanligare situationerna hundar kan tycka är obehagliga och läskiga.

Det är rätt vanligt att vissa hundar kan vara reserverade mot folk i keps, neddragen mössa, luva. Sen män har ju ett annat kroppsuttryck oftast.

Helt plötsligt har Tyra börjar morra på något i sovrummet om kvällarna Hon kan ligga och vila för att plötsligt sätta sig upp, vrålstirra på något inne i sovrummet och morra och småskälla.

Antingen är hon lite spökig just nu eller så är det ett faktiskt spöke

"#17 SPÖKEN! jag lovar..har en kompis som har en hudn som är sådan..för några veckor sedan hade dom ett medium hemma hos sig..och det visa siga at det var ett ont spöke!:S

#18 Ajdå, jag gillar snälla och mysiga spöken, men några onda andar vill jag inte ha här
Jag ska försöka driva ut dem här ifrån..

#19 Ja det låter bäst..tyvärr har jag inte någe tips på hur..