Hej där,
Vad roligt att du gillar forumet, du är så välkommen att skriva i tråder och liknande
Sen tycker jag du har gjort ett utomordentligt val att välja havanais.
Tror inte du kommer att ångra dig

Jag själv har varken dagmatte eller hunddagis, men vet att det är flera här på forumet som har det. Så jag skickar frågorna vidare till dom

Hej Emma!

Kul att du tycker om vårt forum, och kul att du funderar på en havvis!

Själv har jag varken min hund på dagis elr hos dagmatte, så det kan jag inte svara på, men jag vet flera andra här som säkert svarar dig snart. :)

Har heller ingen hund ännu, men funderar faktiskt på samma fråga som du. ;)
Fast jag är själv dagmatte iuf till en 12 veckors Australian shepherd. Så man kan vel säga att jag har hund men ändå inte, har den iaf på dagarna. :P

Jag har min Tyra (havanaistik på 10½ månad) hos en dagmatte, en av mina grannar blev (o)lyckligtvis arbetslös och erbjöd sig att passa Tyra.

Det funkar alldeles utmärkt. Dagmatten har själv hund, en pitbull/amstaffblandning av något slag, och de kommer väldigt bra överens.
Dagmatte får 100 kronor om dagen av oss för att hon ställer upp.

Nu är det lyckligtvis så att jag har ett väldigt fritt jobb och kan planera mina tider och så ganska bra själv. Så om dagmatte skulle bli sjuk eller om hennes hund skulle bli sjuk så kan jag alltid åka hem och ta över Tyra. Tack och lov har jag inte så långt hem heller.

I andra fall, om jag har saker inbokat på jobbet, så har vi back-up i form av svärmor, bror och så vidare. Det finns alltiod någon som kan ta Tyra. I värsta fall får hon vara själv hemma ett par timmar eller följa med mig ut på jobb och sitta i bilen.

Som jag skrev i en annan tråd; det finns inga problem, det finns bara lösningar

#1 Tack så mycket :)

#2 Ja, havanais känns som en perfekt hund i ett perfekt format :)

#3 Vad kul att vara dagmatte, då får du prova på hur det är att ha hund. Men då är du alltså hemma på dagarna? Det verkar vara drömläget om man vill ha hund.

#4 Vilken underbar sista mening! Den ska jag ha i bakhuvudet, det löser sig ju alltid på något sätt liksom. Man kanske kan lyckas hitta en dagmatte som bor hyfsat nära som man kan ha i början iaf, sen om förhållandena ändras så kanske hunden är gammal nog att börja på dagis eller så hittar man en ny dagmatte. Det känns ju som att man vill att det ska bli så stabilt som möjligt för hunden så man inte byter lösning alltför ofta, så förhoppningsvis hittar man en dagmatte som kan ställa upp för det mesta och över en ganska lång period. Båda mina föräldrar har många yrkesår kvar och alla i bekantskapskretsen pluggar eller jobbar heltid, så där finns nog ingen lösning när det gäller just dagpassning, men det borde ju finnas en hel del pigga pensionärer och annat därute som är sugna på en daghund :D

Ni som har erfarenhet av hunddagis (kanske har jobbat på dagis eller haft/har hund på dagis eller har hört via andra hundägare), verkar det vara en bra lösning för hunden? Jag har hört en del som har haft hund på dagis och dom har trivts och varit väldigt trötta av bus och lek när dom kommit hem, men hur ska man veta att det är ett bra dagis? Det känns tex inte så bra med alltför många hundar, för lite utetid och personlig uppmärksamhet osv. Sen verkar många dagis ha boxar till hundarna, är det ok?

#5 Jag tycker också om den sista meningen, men samtidigt ska man inte ta för lätt på att vara hundägare.. Det kräver mycket av en och man måste vara redo att offra lite för att få privilegiet att bli matte/husse.
Jag tycker att det är viktigt att hunden får en stadig plats att vara på, men att man redan innan har testat åka hem till andra personer som kan tänkas ställa upp om det skulle krisa. Kanske morfar/mormor eller farfar/farmor om de är pigga nog? Eller en kompis som är mammaledig? Ett syskon som är arbetslöst? Det finns föreningar att vända sig till, till exempel en lokal förening med äldre personer, som man kanske kan få någon kantakt med? Eller en granne som är pensionerad/arbetslös?
Vi har hela tiden velat att Tyra ska få vara hos någon som har hund eller hos någon som bor i ett område där det finns andra hundar - vi vill att hon ska vänja sig vid det men det är ju upp till var och en att bestämma.

Sen måste man vara lyhörd, är det så att hunden inte trivs hos dagmatte/husse så får man ha en reservplan. Besök ett hunddagis i din närhet, innan du skaffar hund, och se hur de arbetar.. På så vis får du en bild av hur de har det där.

Jag är personligen lite anti hunddagis eftersom det finns en tendens att det inte blir så mycket utetid för hundarna, men det är olika från dagis till dagis.. Därför är det bra att ta reda på hur olika dagis har det redan innan.

Det finns så många olika alternativ och jag vill också ge dig cred för att du tänker i förväg och inte när du väl har skaffat hund - som så många andra gör idag.. Stor eloge, det bådar gott

#6 Tack :) Ja jag vill vara helt säker på att allt kommer fungera innan jag på allvar funderar på att skaffa en hund. Jag kommer inte kunna börja leta jobb förrän om ett år när jag har pluggat klart, men då vill jag ha koll på möjligheterna så att jag redan innan kan planera utifrån det var jag letar jobb och bostad. Där har man ju möjlighet att påverka ganska mycket. Sedan behöver jag nog komma in i jobbet ett tag så att läget är stabilt när det förhoppningsvis blir dags att skaffa hund :) Sen är det väl smart att få hem valpen lagom till en lång sommarsemester så att man kan umgås dygnet runt till en början. Tyvärr är de mor- och farföräldrar som fortfarande lever inte så pigga och bor längre norrut än jag nog vill flytta, men tack för tipset om pensionärsföreningar och sånt, det kan man ju kolla upp :) Det är bra att få upp ögonen för lösningar som man inte har tänkt på. Därför gillade jag ditt citat om att det bara finns lösningar, så länge man letar rätt på dom där lösningarna innan man ger sig i kast med att skaffa hund. Sen måste man väl tänka igenom de andra "uppoffringar" som man måste göra för att få äran att bli husse/matte. Mina föräldrar och min bror ställer nog gärna upp nån kväll ibland om jag inte kan ta hunden med mig, och nån vecka på sommaren om jag åker nånstans dit man inte kan ta med hunden, men just när det gäller dagtid så är det svårare..

Hur upplever du (och alla ni andra) att det funkar med livet som hundägare? Förutom alla underbara fina delar såklart. Är det svårt att kunna ta med sig vovven hem till folk, på kortare resor inom Sverige osv? och att pyssla med semesterveckor så att det ska passa en eventuell hundvakt om man vill resa dit man inte kan ta med sig hunden?

Jag upplever livet som hundägare såhär:

Nyckelordet hela tiden är planering! Allt går med lite mer planering innan man gör saker och ting. Man kan inte bara imulsivt dra iväg på en fika på stan, en helgresa, utekväll osv, men det är fullt möjligt att göra alla dessa saker bara man planerar. Ser till att man har tid att rasta hunden innan man ska iväg på nåt och så.

Viktigt är också att lära hunden att vara ensam hemma. Absolut inte så lång tid som en hel arbetsdag men nån eller ett par timmar är rent nödvändigt tycker jag för att man ska kunna åka och handla, gå till tvättstugan, göra nåt ärende på stan/banken osv. Jag känner mig tryggare med att veta att min hund ligger hemma i värmen och mår bra istället för att sitta i en kall/stekhet bil eller bunden utanför affären medan jag handlar tex

Det där med att ta men hunden hem till bakanta får man vara mycke lyhörd med. Vissa tycker att det är roligt medan andra kanske inte vill ha en hund som fäller eller kanske tom blötar och skitar ner. En del är ju allergiska också.

Sen tycker jag att det är stor skillnad på ras om jag ska vara ärlig. Min förra hund, rottweiler hane, var hur gå och härlig som helst! Men han var STOR, klumpig och dregglig och inte särskilt smidig att ta med hem till folk, inte heller att åka buss/tåg osv. Nu har vi en blandis mellan bichon och shih-tzu och han tar ju mycke mindre plats så han är lätt att få med på tåg och buss. Och han fäller inget och tar lite plats om man tar med hem till släkt och vänners lägenheter så han är så välkommen överallt, tom hos min sambos farmor som är jätteallergisk mot pälsdjur(men tål honom) =)

#8 Tack för ditt svar, du skrev många bra saker att tänka på :)
Precis, en av anledningarna till att jag funderar på just bichon havanaise (utöver de rent personlighetsmässiga egenskaperna som verkar helt klockrena) är att de är små och inte fäller, för då kan man lättare ta med hunden hem till släkt och vänner. Mina föräldrar tex är jättegärna hundvakt när de är lediga, dom älskar hundar men gillar inte när det är hår överallt. Många vänner skulle nog också tycka att det är helt okej att jag tar med en hund på hemmakvällar och då är det praktiskt med en liten hund som man enkelt kan ta med på bussen. Sen finns det ju djurvagnar på tåg om man reser längre inom Sverige. Jag satt i en sån vagn en gång och såg hur bökigt det var för mannen med leonbergern, som för övrigt var en otroligt vacker och supersnäll hund men den fick ju ligga i gången och flytta på sig varje gång nån skulle förbi. Då var det lättare för tjejen med den lilla blandisen som hade bokat två säten så att hunden fick ett eget :) Sen som du skriver så måste man ju lära hunden att vara hemma kortare stunder om man åker och handlar och dylikt.

Brukar ni ha hundvakt om ni tex går ut och äter på restaurang, går på bio eller dylikt på kvällen, eller tycker era hundar att det är ok att ligga själva hemma och vila ett par timmar om de blir ordentligt rastade innan och sedan får en kortare tur sent på kvällen när man kommer hem? Jag är inte ute och ränner så mkt på kvällarna, brukar mer bjuda hem folk på middagar och dylikt, men nån gång ibland blir det ju en tur till stan :)