Idag fick min älskade Ronja somna in på djursjukhuset.. Känns fruktansvärt att få gå igenom detta igen. Då det bara va 8 månader sedan jag fick avliva min shettisvalack Atom.. Och har inte ens hunnit med att smälta hans bortgång ännu och nu händer det igen.. Ibland undrar jag vad livet vill mej egentligen? Varför ska allt hända mej? Vet inte om jag kommer att klara av att gå igenom denna sorg också?

Det glädjer mej att  Atom och Ronja har varandra nu, dom slipper att vara ensamma. DEt är bara i mej det gör fruktansvärt ont.

Ronja blev sjuk för en tid sedan och det konstaterades cancer i ena bröstvårtan men det var väl inte så farligt då utan hon led inte av det.. Men sen måste det blivit värre ovh värre då såret hon hade vid brösvårtan blev mer o mer äckligt.. Det kliade väl jätte mkt på henne då hon kliade sig grymt mkt.. Hon hostade även en hel del.. 

Hon hade hostat jätte mkt i natt som var riktigt plågsamt .. Så idag på morgonen åkte mina föräldrar in med henne till djursjukhuset, där man tog det svåra beslutet.. Det kom som en chock för mej när dom ringde mej idag vid kl 12 och sa att Ronja inte fanns längre.. Jag stod och väntade på bussen för att ut till mina hästar och tur va väl det att jag skulle ut till dom just då, då hade man dom och tänka på.. Men ville bara springa av bussen och hem o dra nåt över mej.

Hon har betytt såå grymt mkt för mej denna lilla hund.. Varje natt när jag bodde hemma hade man alltid en liten vit tjej i sängen och likaså när jag kom hem nu till mina föräldrar och hälsade på så va det hos mej hon alltid sov..

Ronja blev 11 år gammal.. Haft henne sen hon bara var 1,5 år gammal..

**Vila i frid älskade vän.. Finns föralltid kvar hos mej tills den dagen vi ses igen! Du och Atom har varandra nu!
**