Brukar ibland titta runt på olika havanais-kennlar eller på hundar som är med på utställning och en sak som jag funderat mycket på är hur hundar (gäller inte bara havanaisen utan i princip alla i bichon-familjen och såklart andra raser men detta är ju bichon forum) med väldigt rinniga ögon kan gå så bra på utställning och gå i avel.

Självklart kan rinniga ögon bero på brister, dåligt foder, biverkning av vaccin osv. men jag tror också att det i många fall är ärftligt. 
Sally har lite rinniga ögon, hon blev mycket bättre när jag började ge henne BARF, men de rinner fortfarande lite och det har hittills inte gått att göra något åt. Det var aldrig något som man tänkte på när vi skaffade henne att kolla så föräldrarna inte hade rinniga ögon. 
När vi skaffade Malva var jag så förbenat trött på rinniga ögon och uppfödaren till henne är noga med att de hundar hon avlar på inte har rinniga ögon.
Malva har inte rinniga ögon, inte det minsta. Bara om hon fått jord i ögonen när hon grävt som en galning ;)

Varför vill man inte sträva mot att få sådana hundar istället hundar som man måste tvätta, tvätta, tvätta under ögonen, ge ögondroppar eller krångla med massa saker och ändå är de alldeles missfärgade under ögonen?

Hur kan en hund som är alldeles missfärgad under ögonen bli champion på utställning och varför vill man att en sådan hund ska gå i avel? Tittar man inte alls på sådant, eller är det för att så många individer inom dessa raser har rinniga ögon att de avelsdugliga hundarna då skulle bli alldeles för få?