Hallå?

Jag har tyvärr inte någon erfarenhet då vi än så länge bara har en här hemma :) Men vi planerar att skaffa havvis nr 2 senare i år om allt klaffar :) Vi har just nu en hane på snart 17 månader. Jag kan inte komma på några större nackdelar, det kostar lite mer i mat, försäkring, tillbehör osv. Men jag tycker alla fördelar överväger, bl a så har dem glädje och sällskap av varandra, vi får 2 hundar att älska som förgyller våra liv, jag får 2 hundar att göra pälsvård på, träna med, leka med och ställa ut :)

Fördelarna är många enligt mig:
- Dom har sällskap av varandra när dom är ensamma
- Dom kan leka med varandra och göra av med lite överskottsenergi 😉
- Man har alltid en hund som är pigg på att träna och göra saker, är inte den ena intresserad så är oftast den andra det.
- Dubbelt mycket kärlek!! ❤️

Nackdelar som ändå är överkomliga enligt mig:

- Blir dubbla kostnader (mat,försäkring, veterinärbesök, tillbehör osv)
- Kan vara svårare att finna hundvakt om det är någon som inte är villig att ta emot två hundar
- Tycker man att det är jobbigt med pälsvård så får man extra arbete med två havanaiser.

Hej tack för era svar finns det någon mer som vill berätta om sin hundar?🙂

O, jag får alltid ironiska svar, när jag talar om att vi har 9 hundar, min man och jag + hundtjejer.  Vi har 4 Standaryorkar, 1 Bieweryork, 2 Malteserhundar och 2 Schäfrar, bruks.

Men min mamma har kennel och jag är van vid många hundar sen babystadiet. Vi har enbart hanhundar , ingen kennel, som mamma.

Hundarna är aldrig ensamna, bråkar aldrig på något allvarligt sätt och vi är många som gosar, sköter och motionerar dem. ( Låter, som ett försvarstal).

De aktiveras med varandra, kurser med andra hundar och hundmänniskor och lever förstås i hela huset med oss.

Jag tycker inte att de är jobbiga på något sätt, mer än ekonomiskt med försäkringar, vet besök och liknande, älskar pälsskötsel och utställningar, spår, räddning md Schäfrarna, lydnad, sök.

Jobbar deltid med internationellt arbete, liksom  min man men han jobbar hemifrån.

Troligen glömt något.

Min första egna york, puppy mill, som jag bestämt skulle bli U.S. Champion, sprang bort i 8 timmar när han var 1 år. 30 talet personer sökte med bilar,hästar. Jag stod och ropade i 8 timmar, November.  La ut filtar med min lukt.  När vi just skulle åka och söka på annat ställe, rörde det sig i en buske såg vi från bilen strålkastarljus. MIN älskade vovve hade kommit tillbaka, men var rädd och sprang in under bilen.

Usch, så lång historia, som inte alls hör till ditt ämne T.S.

I alla fall tog en kmpis honom under sin jacka för att värma honom.

Till slut var han hemma igen. Då bestämde jag mig för att aldrig mer enbart ha EN hund.

Han blev till slut Champion.

Har du somnat?

Vad roligt att du har så många hundar, och att du trivs med dom🙂

Vilken berättelse om din första York! Jag riktigt känner hur det ilar i kroppen när jag tänker på hur du gick runt och la filtar överallt, och hur hjärtat hoppar till då jag tänker på hur det var då du hittade den!😉

Mitt stoltaste ögonblick. Grannarna hissade flaggan, när ha blev ch efter massor av negativ kritik!

#7 Vad härligt att lyckats trots motgångar 👍 Det blir lite extra roligt då.

Mina kompisar frågade när jag tänkte ge upp med att ställa ut honom. Med min vanliga envishet svarade jag:När han  blir champion.Hans uppfödare hade massor av raser. Min kompis och jag försökte rädda dem. Min Piffs mamma blev ihjälbiten av en Jack russel, när hon försökte skydda sina valpar.Men puppy mill uppfödren fick en hjärntumör några veckor innan Piff blev Champion. hon fick reda på det innan hon dog, den enda Ch hon någonsin fött upp. Hon hade hans foto på sängbordet.

Sorry att jag berättar om detta här på fel sida, men jag kommer aldrig att glömma det heller.