Foto: kicmat

Den här artikelserien är helt baserad på Lars Fälts bok "Hundens språk och flockliv" (en bok jag för övrigt kan rekommendera varmt). Boken, och artikeln, vill hjälpa oss att tolka hundens signaler.

"Vi och hunden - den tama vargen - har en troligen mer än 100 000-årig gemensam kulturhistoria. Hunden är en flockvarelse som anpassat sig väl till våra grupper. Den är en gruppmedlem med rättigheter, skyldigheter och roller anpassade efter förmåga." (Fält, 2004, s. 7)

Lars Fält, fil.lic. i zoologi med inriktning på etologi, ser en tendens hos en del hundägare att enbart vara intresserade av att lära hunden förstå vad de vill, vilket är en typ av envägskommunikation inom en grupp som sannolikt ter sig tämligen främmande för hunden. Fält menar att det är nödvändigt att vi försöker lära oss förstå vad hunden har för behov, hur den uttrycker dem och vad den försöker meddela med sina signaler. Det är inte bara viktigt att hunden förstår delar av vårt språk, utan vi måste också lära oss de viktigaste delarna av hundens språk för att gruppen ska fungera tillsammans. (Fält, 2004, s. 7)

Det är viktigt att hunden är inställd på att den ska fungera tillsammans med husse och matte och att alla kan samarbeta, samspelet mellan ägare och hund blir lättare och roligare för båda parter om man har kontakt med sin hund i alla typer av situationer. En fungerande grupp är ett stöd för hunden och minskar tendenser som att fly vid rädsla, jaga på egen hand och att attackera vid aggressivitet. Med insikt i flocklivet och hundspråket kan man läsa av och hjälpa sin hund och anpassa sitt eget beteende efter de signaler som hunden visar och lättare göra sig förstådd genom att själv visa sina signaler tydligt för hunden. (Fält, 2004, s. 7)

Foto: kicmat

**Signaler
**"Inom etologin är en signal ett beteende och/eller en struktur hos en individ som påverkar en annan. En individ, sändaren, signalerar ett meddelande till mottagaren, som uppfattar detta och reagerar på det genom en beteendeförändring och/eller en motivationsförändring, till exempel så att tendensen att bli aggressiv eller rädd ökar eller minskar. I och med att mottagaren reagerar blir han ofta sändare i sin tur. Detta leder till många serier med utbyten av signaler mellan de båda individerna." (Fält, 2004, s. 60)

Det kan vara svårt att definiera vad som är en signal och att analysera vilken betydelse den har. Signaler ska innehålla ett "meddelande" och är inte detsamma som andra beteenden, till exempel rörelsemönster. (Fält, 2004, s. 60) Ett möte mellan två hundar innefattar en rad olika rörelser, men alla dessa är inte signaler utan en del är "transportsträckor" mellan positioner med informationsvärde. Detta gör risken för misstolkningar stor. Det finns ännu inte ett heltäckande "etogram" över hundens visuella signaler. (Fält, 2004, s. 61) 

Våra signaler

Hur självklara är våra signaler till hundarna då? Hundarna studerar oss noggrant, särskilt i situationer de uppfattar som viktiga. De känner alltså till en hel del om våra beteendemönster kring utfodring eller inför promenaden och det är ibland svårt att ur akademisk/etologisk synpunkt avgöra vad som är retningar och vad som är signaler. Fält tycker att vi för enkelhetens skull kan säga att vi använder signaler när hunden kan förutsäga vad vi vill eller kommer att göra med hjälp av de rörelser eller ord vi mer eller mindre medvetet använder oss av. (Fält, 2004, s. 61)

_Arga hundar, eller?
_Foto: kicmat**Signalernas betydelse
**Om signalerna ska ha betydelse måste sändare och mottagare vara överens om vad de betyder. Grova drag i signalsystemet fungerar även hos socialt mycket otränade hundar. Genom återkopplingar mellan signaler och dess funktion, alltså andra individers reaktioner på dem, utvecklas individens språk och blir mer och mer komplicerat. Individens benägenhet att välja bland de signaler den känner till påverkas efter den effekt som en signal tidigare fått. (Fält, 2004, s. 62)

Hundar utvecklar ett komplicerat språk genom att träna, träffa andra hundar och testa sig fram. Denna träning förhindras ofta av begränsningar av rörelsefriheten, som exempelvis koppel. Fält jämför detta med hur vi själva reagerar när någon annan inte förstår vad vi menar med det vi säger och vi inte får det svar eller den reaktion vi förväntat oss. Vi blir frustrerade, och vid ökad frustration faller man ofta tillbaka till en förenklad typ av signaler. Aggressionsrisken ökar vid frustration. En hund reagerar på samma sätt. Fält menar att många av våra sociala hundproblem skulle vara betydligt mindre om hundarna kände sig säkrare i sitt språk. För att bli språksäker måste man träna! (Fält, 2004, s. 63)

Fält ger flera mycket intressanta exempel på språkinlärningens betydelse och hur den kan skapa individuella skillnader mellan hundar. Jag tänker återge ett av dem mer kortfattat.

Blandrastiken Lufsan var en självsäker och hundvan hund som användes som "terapihund" vid behandling av både människor och hundar med "hundproblem". En gång tog Fält hem border collien Cap och när han rusade runt huset och fick se Lufsan blev han överraskad och sprang rakt på henne och bet henne i halsen. Lufsan lade sig ner, rullade över på rygg och Cap bet lite till. Så släppte han, hundarna tittade på varandra och Lufsan rullade över på mage. Cap nosade på henne, hon reste sig, gjorde en snabb lekuppfodran och stack iväg med honom efter. Därefter lekte de. Fält menar att om man skulle tolka händelsen strikt efter vad många hundböcker säger så skulle Lufsan vara underlägsen, visa underkastelse, eftersom hon lade sig på rygg. Men i själva verket hade hon totalkontroll över situationen, vilket också senare visade sig i att hon styrde deras aktiviteter. Hon använde ofta huvudbortvändningar och liggställningar i terapisammanhang. När en hund ligger på rygg har den vänt bort de flesta av hotsignalerna och därför fungerar ryggläget som aggressionsdämpning både om motståndarna försöker försvara en social position och om de biter av rädsla. Lufsan upptäckte snabbt hur osäker Cap var och förstod att han bet av rädsla, och när hon lade sig på rygg blev han mindre rädd och slutade därför bita. Någon underkastelse var det inte tal om! (Fält, 2004, s. 63) Cap försökte senare själv tillämpa denna metod när han försökte valla motsträviga får!

Exemplet (och de övriga i boken) visar att en signal, som här ryggläge, kan användas i olika sammanhang och då ha olika funktion, samt att användningen av signaler ofta påverkas av inlärning. (Fält, 2004, s. 65) Hundens språk är långt ifrån så ensidigt som många tror. Därför är det väldigt viktigt att man finner den rätta anledningen till en hunds beteende när man arbetar med problem. Om en hund exempelvis gör utfall eller attackerar av rädsla, men ägaren tolkar beteendet som aggression så kan hanteringen av problemet förvärra situationen istället för att lösa problemet. Fält tycker också att det är viktigt att skilja på hundens problem och hundägarens problem. (Fält, 2004, s. 65)

_Långt hår i ansiktet kan dölja minspel, ögon och öron Svart färg är ytterligare en egenskap som försvårar signalöverföringen.
Foto: Chieko
_

Språksvårigheter

Olika typer av störningar i signalöverföringen kan göra att hundarna missförstår varandra. Detta skapar osäkerhet och kan göra så att hundarna inte får kontakt. På grund av detta ökar risken för förhöjda aggressionsnivåer. Det finns många olika sorters störningar. Någonting kan begränsa hundens synfält eller husse/matte kanske håller för hårt i kopplet. Två olika raser kan även få problem att kommunicera på grund av skillnaderna i rörelsemönstren. Långt hår i ansiktet kan dölja minspel, ögon och öron. Svart färg eller kuperad svans är ytterligare exempel på egenskaper som försvårar signalöverföringen. (Fält, 2004, s. 66)

Hundens välutvecklade sociala inlärningsförmåga gör att de i förvånansvärt stor utsträckning kan kompensera för signalproblemen. För att förebygga signalproblem är det viktigt med social träning, både med andra hundar och med människor. Det är viktigt att man utnyttjar präglings- och socialiseringsperioden under valpens utveckling så att den lär sig att samarbeta och kommunicera med människor. (Fält, 2004, s. 66)

Ljusa kinder, svarta läppar, vita öroninsidor, buskig svans och ett ljust streck från frambenen upp till manken är alla exempel på tydliga tecken som förstärker signaler.

Källförteckning

• Fält, Lars (2004), Hundens språk och flockliv. Stockholm.